Ett dagboksinlägg

Var dag i snart en tolftedels år har jag känt att, i detta ögonblick igångsätter jag mitt tecknande igen, men näe…. Alltjämt en dag äger rum och jag tar mig inte för något överhuvudtaget.
Jag har visionerna och åtrån men jag är så jävla oalstrande. Jag hyser stark motvilja mot mig själv och i utbyte för att hysa detta hat mot mig själv så borde jag stationera den här hatkraften på att skapa något, jag vet, men huru gör man det?
Jag har ju massor av såna där alldagliga inspirationskällor som jag kan konsumera och jag är väl lite vitsig stundom men jag tecknar inte ner det. Jag begrundar det, skrattar halvkvävt och sen fullföljer jag att tänka på min avsaknad av produktivitet.
Annars har dagen varit puttrig. Min ättling av kvinnokön har skojat med mig och begärt mitt deltagande. Hon har blivit synnerligen resolut på äldre dagar.
Sen har knoget på biografteatern fungerat smidigt och nu ska jag ut och rengöra massa kinematografer.

Läcker natt.